Rödlistade arter och naturvård i sand- och grustäkter

Naturligt storningspraglade sandmarker hyser en artrik och konkurrenskanslig flora och fauna. Sadana livsmiljoer har minskat drastiskt under 1900-talet. Under samma period okade antalet sand- och grustakter. Trots att takterna ofta innebar stora ingrepp i naturen kan de utgora viktiga ersattningshabitat for arter knutna till sandiga miljoer. Sedan nagra decennier sa minskar aven sand- och grustakter starkt, beroende pa att samhallet vill bevara naturliga sand- och grusresurser. Produktionen har medvetet flyttats till bergkrossanlaggningar och det ges idag mycket fa tillstand for utokad verksamhet eller nya sandtakter. Fran fler an 5 000 aktiva takter pa 1990-talet har antalet sjunkit till farre an 1 000. Takter som avslutas har ofta foreskrifter om att planas ut och overtackas vilket gor att deras naturvarden spolieras. Drygt 300 rodlistade arter har gynnats av sandtakter nar ursprungshabitaten minskat. Steklar och skalbaggar utgor de storsta grupperna med narmare tva tredjedelar av arterna. Sodra Sverige hyser storst rikedom av dessa arter men saval takter som arternas mer naturliga miljoer ar bristfalligt undersokta, sarskilt i glest befolkade delar av landet. For att bevara dessa taktlevande arter kravs att naturvarden arbetar for att forhindra att avslutade takter planas ut eller tacks over. Det ar av stor betydelse att naturvardande myndigheter ges tillrackliga styrmedel och ekonomiska resurser att arbeta med takter. Genom enkla atgarder kan de skapade livsmiljoerna i takter bevaras till en lag kostnad jamfort med andra alternativa biotopvardande atgarder. Rapporten belyser artsamhallena som kan finnas i takter samt viktiga strategier och atgarder for naturvard i dessa miljoer. Rapporten har finansierats av Naturvardsverket och av SLU:s medel for fortlopande miljoanalys.