Samordning inom den svenska hjortnäringen

Det importeras hjortkott till Sverige till ett varde av ca 135 miljoner SEK om aret. Merparten kommer fran Nya Zeeland. Kottet saljs framst till restauranger via grossister. Den svenska hjortnaringen bestar av ca 400 hagn av varierande storlek med en mycket heterogen grupp av uppfodare. Det finns stora skillnader mellan de svenska och de nyzeelandska uppfodarnas mal med sin verksamhet. De flesta svenska uppfodare skoter hela vardekedjan sjalva, medan den nyzeelandska naringen till stor del samordnas genom stora traditionellt organiserade kooperativa foretag. Denna studie syftar till att undersoka vilka organisationsformer, som vore lampliga att implementera i den svenska hjortnaringen utifran lardomar hamtade fran Nya Zeeland. Tre organisationsformer analyseras, namligen traditionell kooperation, internentreprenoriell kooperation och investeraragda foretag. Analysen av dessa organisationsformer sker utifran de bada landernas radande marknadssituation. Det empiriska materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer i Nya Zeeland och i Sverige. Intervjuobjekten var utvalda hjortuppfodare och branschtjansteman. Fragorna syftade till att fa en bild av intervjuobjektens syn pa naringen for att kunna applicera dessa kunskaper pa de teoretiska organisationsmodellerna. Studien bygger framst pa transaktionskostnads-, agent- och aganderattsteori. Teorierna anvands for att belysa skillnader i de olika organisationsformerna. Resultatet av studien visar att de nyzeelandska volymerna lampar sig for traditionell kooperation med bulkvaran hjortkott. Sverige har svart att med sina sma volymer konkurrera med Nya Zeeland. Darfor maste den svenska naringen, om den ska vara slagkraftig, efterstrava en vertikal integrering, dar uppfodarna ager produkten sa langt som mojligt i vardekedjan och darmed erbjuder produkter direkt till konsumenten. For att aga produkten genom hela kedjan kravs hogre kapitalinsatser, vilket medfor osakerhetskostnader men aven mojligheter till okade intakter. Studien visar att de organisationsformer, som vore lampligast for Sverige, ar den internentreprenoriella kooperationsformen och den investeraragda foretagsformen. Bada formerna bygger pa individuellt agande. Sadant ger ofta incitament till ett okat ansvarstagande for foretaget. Ansvarstagandet uppkommer genom att uppfodaren i dessa system har investerat kapital och har en mojlighet att ta del av en framtida vardestegring pa foretaget. Det individualiserade agandet minskar de agent- och aganderattskostnader, som uppstar vid samordning. Dessa agandeformer har en potential att ge hjortnaringen en mojlighet att oka produktionen och utvecklas pa ett konkurrenskraftigt satt.