Statens roll för klimatomställning i processindustrin: Utmaningar och möjligheter för socioteknisk omställning i svensk industri för framställning av järn- och stål, cement, raffinaderiprodukter och kemikalier

Under de senaste aren har takten och ambitionsnivan i klimatarbetet hojts vilket bland annat resulterat i det internationella Parisavtalet och ett nationellt klimatmal - om att Sverige senast ar 2045 inte ska ha nagra nettoutslapp av vaxthusgaser till atmosfaren, for att darefter uppna negativa utslapp. For att na dessa ambitiosa mal kravs omfattande samhallsforandringar inom alla sektorer inte minst industrin som i Sverige star for drygt 30% av vaxthusgasutslapp. Framstallning av jarn- och stal, cement, raffinaderiprodukter och kemikalier orsakar den storsta delen av dessa utslapp. Under de senaste decennierna har olika atgarder genomforts for att minska dessa utslapp, men med undantag for pappers- och massaindustrin ar vaxthusgasutslapp i stort sett pa samma niva som 1990. For att na malen kravs en helt annan utveckling an vad som skett de senaste decennierna - mycket kraftiga utslappsminskningar maste ske pa mycket kort tid. Regeringen har givit Energimyndigheten i Uppdrag att genomfora innovationsframjande insatser for att minska processindustrins utslapp av vaxthusgaser (N2016/06369/IFK). Inom ramen for detta regeringsuppdrag har forskningsinstitutet RISE, Chalmers och Jonkopings Internationella Handelshogskola fatt ett uppdrag som syftar till att ta fram ett kunskapsunderlag om hur staten och andra aktorer kan stimulera en omstallning mot kraftigt minskade vaxthusgasutslapp inom svensk processindustri. Rapporten ar avgransad till analyser av de processindustrier som star for storst andel fossila vaxthusgasutslapp i Sverige: jarn- och stalindustrin, cementindustrin, raffinaderiindustrin och kemiindustrin. For varje industri analyseras nagra exempel pa tekniska alternativ (i denna rapport kallade omstallningsalternativ) som kan leda till en omstallning i form av sankta processutslapp av fossila vaxthusgaser. Analyserna utgar fran ett sociotekniskt systemperspektiv pa omstallningar av industrier. Det innebar att teknisk forandring ses i ett storre sammanhang, dar tekniska system, aktorsstrukturer och institutioner utvecklas tillsammans i en iterativ process som kannetecknas av larande och experimenterande men ocksa betydande trogheter. Baserat pa analyserna rekommenderas specifika atgarder som stimulerar kunskapsutveckling och marknadsutveckling av omstallningsalternativ pa nationell och europeisk niva inom de fyra industrierna. Baserat pa en analys av fyra relevanta omstallningskategorier som kan bidra med betydande utslappsminskning inom rimlig tid och ar mer eller mindre relevanta for alla industrier - biobaserade insatsvaror, atervunnen insatsvara samt koldioxidavskiljning och uppgradering - rekommenderas aven fem generella atgarder: (1) fortsatt och okat forskning-, utveckling- och investeringsbidrag for att mota behov av kunskap och uppskalningsstod, (2) okad data och transparens relaterat till ravarors tillganglighet och nytta, (3) tydliga, langsiktiga och jamforbara hallbarhetskriterier, (4) utveckling av en nationell fardplan for industrin och (5) offentlig upphandling pa nationell och europeisk niva som ocksa kan stimulera utveckling av en tillrackligt stor nischmarknad. Vi rekommenderar aven riktade atgarder for specifika omstallningskategorier sa att inte bara inkrementella alternativ som inte kan uppna den radikala utslappsminskning som kravs stimuleras. Sammanfattningsvis kravs ett tydligt ledarskap bade inom politiken och inom industrin for att lyckas med en klimatomstallning i processindustrin. Industrin maste vaga ga fore inom sina respektive branscher och satsa pa ett eller par nyckelalternativ och statem behover ta ansvar for att en variation av losningar utvecklas parallellt, genom att stimulera utveckling och implementering av inkrementella forbattringar i industrin samtidigt som nodvandiga forutsattningar skapas for att realisera flera av nyckelalternativen.