Assessment of lumbar radicular pain. Validity and predictive value of clinical tests

Popular Abstract in Swedish Kroniska landryggsbesvar ar en ekonomisk belastning for sjukvarden och samhallet i stort, och ger framfor allt ett personligt lidande for den drabbade. Nastan alla (75-80 %) kommer att ha atminstone en episod med ryggbesvar nagon gang under sin livstid. Halften av dessa kommer att ha utstralande bensmartor och ofta ar besvaren ett symtom pa ischias (nervrotspaverkan). Majoriteten aterhamtar sig inom 6 veckor, men 10 % far kroniska eller aterkommande besvar. Nervrotspaverkan anses vara en riskfaktor for utebliven forbattring hos gruppen med landryggssmartor. For de med nervrotspaverkan kan farmakologisk behandling ge smartlindring men i ovrigt finns inga sakra bevis for att icke-kirurgisk behandling sasom fysioterapi och kiropraktik har effekt. Daremot har man visat att nervrotsblockad och ryggkirurgi har dokumenterad effekt och att ju tidigare adekvat behandling satts in desto battre ar prognosen. Det ar darfor viktigt att man sa tidigt som mojligt kan urskilja vilka patienter som ar i riskzonen for att fa langvariga besvar, och att urskilja vilka av dessa som har god effekt av nervrotsblockad och vilka som ar kirurgikravande. Syftet med denna avhandling ar att utvardera tillforlitligheten (validiteten) hos tva kliniska test, Slump-testet och fingertip-to-floor test (FTF), dar det forsta anses bedoma forekomsten av nervrotspaverkan och det andra anses bedoma graden av nervrotsirritation genom framatbojning. Validiteten bedomdes genom att jamfora resultaten av de kliniska testen med resultaten av patientskattade frageformular samt att utvardera om nagot av dessa test kan forutse resultaten av behandling. Forst undersoktes en grupp av patienter med akuta ryggsmartor som behandlades med fysioterapi och sedan bedomdes resultaten efter nervrotsblockad hos en patientgrupp med ryggsmartor och langvariga radierande bensmartor. Resultaten av de tva testen jamfordes med tva andra ofta anvanda test, Lasegue’s test och Straight leg raising test (SLR). Slump-testet var kansligare an det mer anvanda Lasegue's test och FTF var mer tillforlitligt och anvandbart an SLR. De patienter med akuta smartor som hade en nervrotspaverkan enligt Slump-testet och forbattrades mer an 4,5 cm i FTF efter en manad hade en gynnsam prognos over ett ar. Vidare sag vi att Slump-testet kunde forutse en korttidseffekt (3 veckor) av nervrotblockaden och att de patienter som inte hade nervrotspaverkan enligt Slump-testet hade liten eller ingen effekt av blockaden. Resultaten fran langtidsuppfoljningen efter nervrotsblockaden visade att inget av de kliniska testen kunde forutse ett-ars-resultaten. Det kunde daremot resultaten av magnetkameraundersokning (MR); patienter med ett MR-verifierat diskbrack med nervrotsinklamning i laterala recessen hade signifikant storre forbattring an de med rotkanalstenos. Konklusionen av denna avhandling ar att Slump-testet och FTF tillsammans anses vara anvandbara test och att de ger vagledning gallande prognosen pa lang sikt hos patienter med akuta landryggsmartor och nervrotspaverkan. I en patientgrupp med ryggsmarta och langvariga radierande bensmartor hade de med positivt Slump-test den basta smartlindringen tre veckor efter nervrotsblockad medan de med negativt Slump-test hade liten eller ingen effekt av behandlingen. Vara resultat visar att Slump-testet och FTF ar viktiga kliniska test som kompletterar magnetkameraundersokning och patientskattade frageformular. (Less)